Psykiatriker hjälper exorcisterna

Demoner eller psykisk sjukdom?

Den katolska kyrkan i Norge har tre psykiatriker som hjälper dem med djävulsutdrivningar.

En av dem är överläkare vid ett av landets sjukhus.

Av Marie Moen Kingsrød och Hakon F. Høydal / Verdens Gang
Foto: Line Møller / Verdens Gang

O

mkring två gånger per år ger Oslo-biskopen Bernt Eidsvig klartecken för exorcism.

Kyrkan blir ofta kontaktad av människor som påstår sig vara besatta av djävulen. I de flesta fallen är de enligt biskop Eidsvig inte besatta, utan psykiskt sjuka. Därför samarbetar kyrkan med tre norska psykiatriker som hjälper prästerna att  avgöra om en person är besatt eller psykiskt sjuk, bekräftar Eidsvig för tidningen Verdens Gang.

– Det är viktigt för oss att vara säkra på att dem vi utför exorcism på inte är fysiskt eller psykiskt sjuka. Kyrkan kräver att den sökande har genomgått undersökningar som utesluter sjukdom. Vi trampar inte in på läkarnas och psykologernas revir, vi följer medicinska rekommendationer, säger biskopen.

E

n av de tre psykiatrikerna går mer på att intervjuas, men han gör det bara om han får vara anonym.

Mannen är överläkare på ett stort norskt sjukhus och hade tidigare en central position i den norska Läkarföreningen.

De senaste fyra åren har han fungerat som utredare för den katolska kyrkan. Utan lön, enligt biskop Eidsvig.

Psykiatrikern, som är katolik, började jobba åt kyrkan efter att ha kontaktats direkt av biskopen.

– Vissa av mina kolleger vet om det. De tycker att det är konstigt och främmande, men de tycker samtidigt att det är lugnande att det i samband med exorcism genomförs en expertbedömning, säger psykiatrikern till Verdens Gang.

E

xperter som Verdens Gang pratat med reagerar starkt mot det psykiatrikern sysslar med.

– Ska du har ett hälsointyg som visar du är frisk nog att vara besatt, frågar sig psykologen Jim Aage Nøttestad.

– Den här psykiatrikern genomför en utvärdering av besatthet och sjukdom. Man kan ju tycka att det här inte är något som läkarvetenskapen ska hålla på med. Ska man hälsokontrolleras för att bedöma om man är besatt eller inte?

Psykiatrikern säger till Verdens Gang att han lämnar åt kyrkan att avgöra om personen är besatt eller inte.

Det är ett argument som inte håller, säger psykologen Nøttestad.

D

en norska läkarföreningen håller med om att det psykiatrikern gör är problematiskt.

– Man kan fråga sig om psykiatrikern genom att göra en sådan utvärdering, blir en del av den så kallade ’behandlingen’. Jag skulle vilja att denna fråga reddes ut av vårt etiska råd, säger Svein Aarseth, ordförande i den norska läkarföreningens råd för medicinsk etik.

Han kan inte se att det strider mot lagen att ett trossamfund ber en psykiatriker att utvärdera en potentiellt djävulsbesatt. Det viktiga är att den som tror sig vara besatt själv önskar en sådan bedömning och genomgår den frivilligt, säger han.

Han är dock kritisk till att en psykiatriker väljer att göra en sådan undersökning.

– Är det en läkares uppgift att godkänna en person för djävulsutdrivning? Jag skulle själv ha tänkt efter flera gånger innan jag gjorde det som läkare, säger Aarseth.

P

sykiatrisjuksköterskan Brith Dybing har skrivit en avhandling om ohälsosam religiositet. Hon tycker att det är oacceptabelt att en psykiatriker utför det här arbetet för den katolska kyrkan.

– Jag är mållös. Ingen psykiatriker borde åta sig detta. Professionellt är det mycket tveksamt och det är etiskt problematiskt. Han blandar roller och det kan leda till att människor som verkligen är sjuka inte får den vård de behöver. När du demoniserar en annan person, då berövar du den människan kontrollen över det egna livet, säger Dybing.

Genus- och våldsforskaren Eva Lundgren har i åratal forskat kring exorcism. Hon reagerar starkt på hemlighetsmakeriet inom den katolska kyrkan.

– Kyrkan hade inte valt anonymitet och sekretess om det inte vore för att det här är en ljusskygg verksamhet. Det är inte okej att de anställer folk under skydd av anonymitet – de utesluter det hela från det offentliga samtalet, säger Lundgren, som tidigare var professor i sociologi vid Uppsala universitet.

D

e patienter som psykiatrikern undersöker på uppdrag av den katolska kyrkan blir inte automatiskt uppföljda av honom – det medger han själv för Verdens Gang.

Steinar Madsen, medicinteknisk chef vid norska läkemedelsverket, anser att det är en riskabel praxis.

– När han är inblandad i det här och sedan inte följer upp om det går bra för patienterna efteråt, det tycker jag är oroande. Oavsett vad du har för tro så bör det vara viktig information, rent vetenskapligt, att veta hur det går för dessa människor efter en exorcism, säger Madsen.

Kommunikationsdirektör Nina Vedholm vid norska Helsetillsynet (motsvarigheten till socialstyrelsen) säger att myndigheten hittills inte har behandlat något fall där psykiatriker har varit inblandade i exorcism. Hon låter förstå att sådan verksamhet skulle kunna omfattas av lagen om alternativa terapier.

Det håller det norska nationella forskningscentret för alternativ och komplementär medicin (NAFKAM) inte med om.

– Djävulsutdrivningar är inte hälsorelaterade, och kan enligt norsk lag inte räknas som alternativ behandling, säger Vinjar Fønnebø. Han är läkare och professor vid NAFKAM och var med och formulerade lagen om alternativa terapier.

– Att bidra till att förbereda en person för en exorcism genom att ”utesluta” psykiatrisk diagnos kan snara strida mot de etiska regler som omfattar alla som arbetar inom vården.

P

sykiatrikern har fått ta del av den massiva kritiken från kollegorna. Han tillbakavisar kritiken.

– Jag vill protestera mot påståendet att jag skulle ”förbereda” någon för en eventuell exorcism. Min uppgift är att hjälpa både kyrkan och dem som söker hjälp hos kyrkan så att det inte sker på fel premisser. Mitt främsta bidrag är att hjälpa människor att få adekvat psykiatrisk behandling. Jag kan inte se att det strider mot några etiska regler eller lagar, säger psykiatrikern.

Han motsätter sig också att det han gör för den katolska kyrkan skulle kunna leda till att människor inte får nödvändig psykiatrisk behandling. Han tror att det snarare är tvärtom.

– Enkelt sagt är min uppgift är detta: Jag ska ta reda på om de som vill ha denna hjälp från kyrkan är vid sina sinnens fulla bruk. Om de är det, då handlar det om vuxna människor som kan och bör ta ansvar för sina handlingar, som vi alla ska göra. Jag varken kan eller vill åsidosätta människors religiösa övertygelser och önskningar. Men om en person som jag pratar med har en psykisk sjukdom, då ska hon ha behandling för det. Då kan en exorcism vara potentiellt olycklig och skadlig. Då kan jag förhindra att kyrkan går vidare med processen.

Psykiatrikern är inte förvånad över att människor reagerar på det han gör.

– Det här är saker som jag har funderat mycket på själv, jag har diskuterat med kollegor i andra länder som gör motsvarande saker på uppdrag av den katolska kyrkan. Jag har kommit fram till att det är viktigt att ta hand om dem som söker hjälp hos kyrkan, så att de inte utsätts för något som inte gynnar dem. Alternativet är att det inte skulle göras någon vetenskaplig bedömning alls.