”Jag förhandlar inte med satan. Jag befaller.”

Av: Marie Moen Kingsrød / Verdens Gang
Foto: Jørgen Braastad / Verdens Gang

I Köpenhamn tar den katolske exorcisten Lars Messerschmidt emot tre patienter i veckan. Aldrig tidigare har efterfrågan på hans tjänster varit lika stor.

H

on har haft intensiva magsmärtor i flera år. Inga läkare har lyckats reda ut vad som är fel. Nu ber den medelålders kvinnan Lars Messerschmidt om hjälp.

– Har du någonsin lekt med andliga eller ockulta saker, frågar Messerschmidt. Kvinnan säger nej.

Då, från ingenstans, kommer hon att tänka på ett glas saft.

Hon tystnar en stund, sedan säger hon: ”Men jag fick ett glas saft av min farbror på en fest när jag var 17 år”.

Messerschmidt pekar på henne. ”Där har vi det! Saften var förhäxad! ”

Den danske exorcisten tror sig förstå vad som hänt: Saften, som av någon anledning var förtrollad, lockade fram demonerna. Nu ska de drivas ut ur kvinnan.

M

esserschmidt knäböjer och gör korstecken. Han ber Jesus befria henne från förtrollningen. Omedelbart efter bönen utbrister han ”Jesus, befria henne nu!”.

Kvinnan rusar ut ur rummet. Till toaletten. Fastklamrad vid toalettskålen kräks hon utan uppehåll i 20 minuter. Det som kommer ut ur hennes mun liknar ingenting som Messerschmidt har sett tidigare: Det är små, blå bollar. Metallföremål. Saker kvinnan aldrig hade ätit.

”Hur kan en demon förstöra en mage”, frågar Messerschmidt sig själv. ”Jag vet inte. Men det händer”, svarar han.

Sådan är exorcistens egen berättelse om djävulsutdrivningen han ska ha genomfört för några år sedan.

Biskop Bernt Eidsvig. Foto: LINE MØLLER
I

Nya testamentet nämns djävulen och hans demoner 300 gånger. Exorcism, även kallad djävuls- eller demonutdrivning, är metoden som används när djävulen eller någon av hans  medhjälpare har bosatt sig i en person och ska drivas ut. Ritualen är gammal, men tillämpas fortfarande av  världens största kristna kyrka – den katolska.

För att bli katolsk exorcist måste en präst utses till uppgiften av en biskop eller av påven. I dag är 300 exorcister registrerade i International Association of Exorcists. Förmodligen utgör de registrerade bara en bråkdel av dem som verkligen är aktiva – för det rör sig om en synnerligen livlig verksamhet. Bara i Italien besöker 500 000 personer en exorcist årligen. Antalet växer.

Av norrmännen säger 15 procent att de tror på djävulen. Nästan lika många tror att man kan bli besatt av honom. Detta framkom i en undersökning som den norska tidningen Verdens Gang låtit göra.

Oslos katolska biskop Bernt Eidsvig tvekar inte: Människor kan bli besatta. Djävulen finns. Och exorcism kan ibland behövas.

Det förvånar mig inte att så många människor tror på djävulen. De flesta människor som har några år på nacken har nog upplevt att någon eller något har velat dem ont. Oslos katolska biskop Bernt Eidsvig

Verdens Gang har talat med katolska exorcister verksamma i Sverige, Norge, Danmark, Spanien och Italien. De är av samma åsikt: Djävulen syns som aldrig förr. Allt fler människor blir besatta och plågas av onda krafter.

Mindre kristen tro, mer vidskepelse, new age-rörelsen och sataniska och ockulta grupper ges skulden för detta.

–  All besatthet börjar med en frestelse att göra något som är fel. När det tar överhanden känner du att du får makt genom att vara ond. Det onda har fått fotfäste i dig, säger biskop Eidsvig.

För tre år mötte han ondskan på nära håll. Han stod i rummet bredvid när exorcism utfördes. Demoner skulle drivas ut ur en kvinna.

– Jag hörde höga ljud, starka röster. Det som kom ut ur kvinnans mun lät som en manlig röst. ”Hon är min!” skrek kvinnan. Det var tydligt att det inte var hon som pratade, det var demonen i henne. Det var uppenbart att det hela var en uppgörelse om en mänsklig själ. För mig verkade det helt reellt – och mycket skrämmande.

E

n droppe kallt, välsignat vigvatten träffar min nacke. Rinner nerför ryggen.

Hemma i sin lägenhet i Köpenhamn låter Lars Messerschmidt sig ryckas med av situationen.

Han står rakt upp och ner mitt på golvet, med korset i ena handen och en liten blå flaska med vigvatten i den andra.

Om man är besatt av djävulen och får vigvatten på huden, då känner man hur det bränner. Demonerna tål det inte. Lars Messerschmidt, exorcist

Han skakar flaskan så att dropparna stänker runt i rummet. På skinnsoffan. På bordet i massiv ek. På fotograf. På mig, journalisten.

Min hud bränner inte.

Lars Messerschmidt säger att han kan se djävulen i människors ögon. Foto: JØRGEN BRAASTAD

Han vevar runt med det latinska korset. Ber mig att se honom djupt in i själen. Hans stora gröna ögon möter min blick. Intensivt och bestämt. De sammanpressade läpparna skälver.

Han placerar korset mellan våra ögon. Om jag hade varit besatt, säger han, då skulle mina ögon rulla i alla riktningar. Jag skulle inte ha uthärdat åsynen av Jesus hängande på korset.

Lars Messerschmidt säger att han kan se djävulen i människors ögon.

På tredje våningen i ett flerfamiljshus i Köpenhamn, granne med kyrkan, bor 78-åringen ensam. Mannen som i den katolska kyrkans namn har utsetts av biskopen för att driva satan, demoner och onda andar ur folk. Förutom en anonym svensk exorcist är Messerschmidt den ende i sitt slag i Skandinavien.

K

lädd i svarta byxor med prästrock och prästkrage visar han in oss. I matchande svarta tofflor tassar han över fiskebensparketten och visar oss till två svarta lädersoffor längst inne i det vitmålade rummet.

I den ena soffan brukar den besatte sitta, med en av Messerschmidts två assistenter vid sin sida. Om utdrivningen blir alltför våldsam ingriper assistenterna.

I den andra soffan sitter exorcisten med krucifix och vigvatten till hands.

Han ber oss att sitta där de demonbesatta brukar sitta, och skrockar lite åt sitt eget skämt. Hans leende når aldrig ögonen. De mörka, skarpa kindbenen präglar hans ansikte.

M

esserschmidt leder in samtalet på den klassiska filmen ”Exorcisten” från början av 1970-talet, där Linda Blair spelar ett barn besatt av djävulen. Hon kastas mellan väggarna, svävar ovanför sängen, spyr grönt slem, uppvisar en otrolig styrka och spottar ut hånfulla ord med en manlig, förvrängd röst.

Filmklassikern ”Exorcisten” från 1973 ger en bra bild av verkligheten, anser Messerschmidt.

– Jag har sett ”Exorcisten” några gånger. Man ser att den verkligen är baserad på verkliga händelser och fakta. De har naturligtvis lagt till några Hollywoodeffekter, men på många sätt är det realistiskt. En utdrivning kan vara dramatisk. Djävulen har en kraft som kan vara fruktansvärd, säger Messerschmidt.

S

märta som läkarna inte kan förklara. Att veta saker som du inte kan känna till. Att tala okända språk. Att visa en styrka utöver vad som är normalt – att till exempel plötsligt klara av att gå upp i brygga. Allt detta är symptom på besatthet, enligt den katolska kyrkan.

När medicin eller behandling inte hjälper, då tyder det på en demonisk besatthet. Fienden, djävulen, har då nästan tagit all kontroll av människan. Lars Messerschmidt, exorcist

New age är en religiös rörelse som sedan 1970-talet har utvecklats i västvärlden. Olika former av terapi såsom yoga, shamanism och ockultism tillhör repertoaren. Enligt Messerschmidt är sådan verksamhet synonym med att öppna dörren till en värld av demoner.

– På grund av detta, har djävulen fått mer uppmärksamhet under de senaste åren. Allt fler människor attackeras och plågas av demoner och onda andar. Vissa säger: ”Det spökar hemma”. Då frågar jag: ”Var du rädd?”. Om svaret på den frågan är ja, då har vi med en demon att göra. Demonen kan uppträda som en avliden person och manipulera sig in i våra sinnen och våra känslor.

Messerschmidt tar en paus. Pekar mot fönstret. Där, säger han, det finns en rockfestival  som heter Copenhell. Han upprepar ”Copenhell” och rullar med ögonen.

– Det säger allt. Hell. Helvete. Naturligtvis lockar det till sig satan.

I

vardagsrummet har Messerschmidt sitt ”hemmakontor”. Bakom de tunga, röda satingardinerna sitter exorcisten på en liten ergonomisk, blå kontorsstol.

Här tar han nästan dagligen emot telefonsamtal från människor som hävdar att de är besatta. Några av dem hamnar i hans skinnsoffa. Nu tar han emot cirka tre ”patienter” i veckan. Aldrig tidigare har de varit så många.

Biskoparna måste göra något. Vi måste tillsätta fler exorcister. Om vi ​​inte utövar exorcism, blir det som en nation utan sjukhus: Vart ska man gå när något är fel? Behovet är enormt. Lars Messerschmidt, exorcist
E

n del av dem som kontaktar Messerschmidt är psykiskt sjuka. Punkt nummer ett i hans exorcistmanaul är därför: ”Se till att personen verkligen är drabbad av demonisk aktivitet”.

Exorcisten har ett knep för att avgöra om en person verkligen är besatt – han bjuder på ett glas vigvatten. Foto: JØRGEN BRAASTAD

Vigvatten är vatten som har välsignats av en präst eller biskop. Demonerna avskyr det. Messerschmidt brukar ställa ett glas med vigvatten framför den besatte och låtsas att det är vanligt vatten. ”Drick det”, säger han.

En person som är besatt kommer att vägra att dricka. Förmodligen kommer den besatte också att kasta glaset i golvet och försöka krossa det.

– Den här reaktionen uppstår bara om du har med onda andar att göra. Demonerna vet att det är heligt vatten.

Vad händer om du inte kan skilja mellan psykisk sjukdom och besatthet?

– När jag ser en besatt i ögonen är det som att jag kan se att någonting händer. Plötsligt ändrar de karaktär, från något gott till något ont. När jag lyfter korset ser jag hur blicken börjar flacka. Men jag måste hela tiden verkligen vara observant och misstänksam, så att det hela inte är skådespel. Även om jag skulle utföra en exorcism på någon som inte besatt så är det inte farligt. Det fungerar helt enkelt inte.

Här i den svarta skinnsoffan i lägenheten i Köpenhamn tar Lars Messerschmidt emot tre ”patienter” i veckan. Foto: JØRGEN BRAASTAD
B

esatta som inte behandlas får inget bra liv. Vissa tillbringar åratal med att åka in och ut från psykiatriska avdelningar, hävdar Messerschmidt.

– Psykisk ohälsa och besatthet är en gråzon. Det är inte nödvändigtvis mentalt eller andligt. Ibland kan man bli psykiskt sjuk av en besatthet. Ibland behövs en exorcism innan en person kan bli bra från sitt psykiska lidande. Jag skulle vilja arbeta med läkare och psykiatriker – men vad händer om de inte vill samarbeta med mig?

Messerschmidt har sett världens mörka krafter i vitögat. Han berättar att en av hans patienter kastades ur stolen och drogs över golvet i håret. Vissa har pratat med andra röster än sina egna. Andra kan inte kontrollera sig själva, och måste hållas fast för att inte skada sig.

Är du inte rädd?

– Nej, nej. Jag vet att jag har gud med mig. Men det finns exempel där också exorcisten har attackerats fysiskt eller mentalt. Jag har märkt att demonerna kan hämnas på mig på banala sätt: Plötsligt förstör de min dator, eller gör så att jag inte kan tänka klart. Det kan behandlas genom att jag ber för mina medarbetare och de ber för mig.

T

aket i det vita rummet är fyllt med vackra rosetter och stuckatur. Massiva, mörka hyllor med metervis av böcker klättrar uppför väggarna. Inga familjebilder. Inga barnteckningar. Messerschmidt är återhållsam när det gäller att tala om den privata delen av livet.

Han börjar berätta om sin tid som prästpraktikant.

–  Redan under min praktik träffade jag människor som trodde att något var fel i livet. Som präst satte jag mig ner och pratade med dem. Det var inte alltid det hjälpte. Till slut kom jag till en punkt där jag var tvungen att överväga: Kan det vara djävulen som är inblandad?

Messerschmidt började läsa litteratur och samla in information om exorcism. Det fanns ingen formell utbildning han kunde gå. Så småningom började han pröva att genomföra utdrivningar.

– ”Learning by doing”. Jag var som ett barn som lärde sig att gå. Så småningom började folk att komma till mig med sina problem, och jag såg behovet av utdrivningar. Då gick jag till biskopen och sa till honom att han var tvungen att ge mig tillåtelse att utföra exorcism.

Nu är det tio år sedan den danska katolska kyrkans biskop gav Messerschmidt formell tillåtelse att utöva exorcism.

Om folk inte tror på djävulen är det deras eget problem, anser Lars Messerschmidt. Foto: JØRGEN BRAASTAD
B

esvärjandet av djävulen är utdrivningens höjdpunkt. Det är då Messerschmidt ropar ”Kom ut! Gå ut, demon!”

– Utdrivningen består av många intensiva böner. Jag brukar växla mellan att be dem på latin och danska. Jag improviserar ofta. En utdrivning kan pågå i många timmar. Ibland är det en årslång kamp. Gud ger mig styrka att bära det.

Jag förhandlar inte med satan. Jag befaller. Lars Messerschmidt, exorcist

För många besatta är själva exorcismen som ett svart hål. De kommer inte ihåg någonting efteråt.

– När de inte minns något, då är det bevis för att besattheten var verklig. Den besattes medvetande är helt avstängt under exorcismen, och demonerna kommer fram. De vill inte gå. Ofta gömmer de sig och låtsas att de har försvunnit. Exorcisten måste vara absolut säker på att demonerna är borta innen han ger upp.

Vad tycker du om dem som är skeptiska till allt det här?

– Om du är kristen, och skeptisk till exorcism, läs bibeln igen. Vi har sett detta gång på gång, och vi vet att djävulen är aktiv även om du inte kan se den med blotta ögat. Det är ett faktum. Så när folk säger ’det tror jag inte på’, då säger jag ’det är ditt problem’.

Fakta: Exorcism
De flesta ”besatta” är kvinnor
■ Exorcism är den religiösa metoden för att driva ut demoner, onda andar eller djävulen själv, som tros ha tagit kontroll över en person eller ett föremål. Exorcism utförs inom flera religiösa samfund, den här serien fokuserar på exorcism i den katolska kyrkan.

■ En representativ undersökning som Verdens Gang har gjort visar att över 15 procent av alla norrmän tror på djävulen. Nästan lika många tror att man kan bli besatt av honom.

■ Ritualen som den katolska kyrkan använder för dagens exorcism är ursprungligen från 1614.

■ I Norge genomförs enligt uppgift cirka två utdrivningar per år i den katolska kyrkans regi. Vid behov tar man hjälp av en exorcist i Sverige. I Italien söker cirka 500 000 personer årligen hjälp av exorcister.

■ Den absoluta majoriteten av dem som anses vara besatta är kvinnor.